Efter 14 tråkiga dagar av vila och 11 dagar efter operationen; då kunde jag äntligen göra något åt myrorna i kroppen. Hej förresten.
Jag har under de två senaste veckorna kommit underfund med att karriär som soffpotatis kan jag glömma (klarade inte ens en timme på sofflocket innan paniken satt in) och att det måste vara sjuhelsikes jobbigt att vara opererad, otränad och osmidig. Den kombon känns tyngre än en elefant.
Jag bestämde mig i höstas för att jag och min "knöl" spenderat
tillräckligt mycket tid tillsammans och att det var dags att gå skilda
vägar; jag ville helt enkelt ta ut skilsmässa. Så för 2,5 veckor sedan,
en måndag och jag hade kvällen innan kommit hem från ett träningsläger i
Blekinge, fick jag ett samtal om att jag skulle opereras på torsdagen.
BAM, panikångest och förkylning slog till - huvva, nu var det äntligen
dags, kanske. Förkylning + att sövas = risky business (har jag fått
veta).
 |
| Efter op - studier i mysbyxor och med foten i högläge - taggar första träningspasset med gipssko på - har numera privatchaufför - 14 dagar senare... - skenan . |
På torsdagen, för 14 dagar sen, gick jag på darriga ben in på sjukhuset och anmälde mig. Inte helt frisk men tillräckligt bedömde jag; experten ni vet. Jag mötte massvis med trevliga och omhändertagande töser när det då var dags att lägga sig under kniven (eller vilka bestick som nu användes - vad vet jag; jag var totaldäckad). Och där låg jag då, på operationsbordet, någon höll min hand samtidigt som allt runtomkring mig försvann mer och mer. Plötsligt var det någon som skakade mig lite lätt och sa mitt namn; nu låg jag på en säng och rullades in i ett eget rum på uppvaket - schysst! Serverades allehanda drycker och fick mitt glutenfria medhavda bröd brett med smör, skinka och gurka, och en stöttepelare när jag skulle halta mig till toaletten. Tv:n fick jag sköta på egen hand och var det något, så behövde jag bara trycka på en knapp. Tänk, en sån knapp skulle man alltid ha haft! Allt som allt så var jag på sjukhuset i 5,5h.
11 dagar efter operationen var det dags att börja träna igen; hade inget ont och ett fortsatt stillasittande stod jag inte ut med. Ska också nämna att jag direkt efter operation fick lov att stödja på hälen och utsida fot, så länge jag hade min fina en-storlek-för-stor-sko på mig. Det blev ett gympass på 70 minuter; 20 minuter stepmaskin + 50 minuter styrketräning, oerhört uppiggande!
Idag, 14 dagar efter operation, togs mitt gipsbandage och alla sju stygnen. Därefter fick jag en present från ortopedtekniska avdelningen som utdelades av självaste David Cameron (jajemen, så hette herrn); en skena som ska hålla tån på rätt spår. Det firade jag med 10 minuter rodd, 30 minuter på stepmaskinen och 35 minuter styrketräning. Nu jäklar! Jag siktar mot att stå på startlinjen (och givetvis starta, ta alla kontroller och gå i mål) på första deltävlingen av Swedish League.
:)
