Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit...

Taggade töser .

Så äntligen något positivt! Körde intervaller med Angelica och Lisa på löparbana i Lund idag. Laddade upp med en natts dålig sömn och lite poppande i bilen.

Vi bestämde oss för att köra 4 x 1000m + 5 x 200m. Det kändes OK på uppvärmningen och stegringsloppen, men jag fasade lite som alltid för intervallerna. Den där hatkärleken, ni vet. Eller kanske inte. För att få lite hjälp på traven så ställer jag ofta in klockan på ett visst tempo, så att jag inte ska tappa för mycket; på första intervallen skrek klockan på mig att jag sprang FÖR FORT hela tiden - ursäktamigliksomva? Nytt pers på 1000m, med 6 sekunder, bara sådär. De övriga tre gick också bra, men mer på min normala nivå. Oavsett - kul med något positivt som omväxling, skadar inte för motivationen :)

En "efter-intervallerna-var-avklarade-bild"
med Angelica et moi.

SM sprint & sprintstafett i Ronneby

Lördag - individuellt, kval:
Strålande väder dagen till ära. Vi fick dock hålla oss inomhus i karantän tills det var dags att jogga till start. Kände mig aningen sirapsseg i benen, speciellt i sista uppförsbacken till starten. Kl. 12:31 gick min start - utför till första - spik på. Sen gick det utför på annat vis; yr höna på vift är en bra beskrivning. Sprang förbi, fick vända. Missade en genomgång, fick ta nästa; och så höll jag på i alla fall halva banan. I mitt kvalheat var vi 27 pers och 20 skulle gå vidare till A-final. Efter min krassa inledning låg jag på en 23:e plats, det vill säga utanför A-final, men med en bättre avslutning så slutade jag på en 17:e plats och kvalade därmed in till A-final.

Söndag - individuellt, final:

Startpunkt - K1 (vägvalsanalys):
jag påbörjade det korta vägvalet...

Idag skulle jag hålla fokus. Virrpannan, yra hönan - hon skulle inte få vara med. Trodde jag. Glada barn som tittade på starten hejade på alla löparna; "kom igen, du kommer vinna! Heja, heja!". Jag gjorde skjuten-ur-en-kanon-start och barnen hejade imponerat på "den snabba flickan".

Första delen av banan gick i en liten "kuperad park" och jag gjorde en enorm miss till K1. Fullföljde inte mitt vägval och orkade inte ta mig tiden att kolla kartan. Fortsatte i svajig stil fram till K5 (det där när man tar ett S-vägval enbart för att det står arrangörer utplacerade och man tror att "oops, där får jag inte springa", trots att kartan säger annat) - sen var det långsträcka till arenan för varvning, en sträcka jag gjorde helt okej. Plockade placeringar in mot mål, men min dåliga början hade redan gjort för mycket skada. Synd, då jag kände mig rätt pigg i kroppen. Slutade på en 33:e plats av 40.

Det gjordes däremot bra resultat från flera andra i klubben, vilket firades med go'fika på Café Mandeltårtan. Senare på kvällen blev det först en promenad i centrala Ronneby inför sprintstafetten och därefter käk. Tillbaka i boendet (Villa FloraViola i Brunnsparken) intogs rabarberkaka bakad av Nicole och sen var det en väldigt prestigefylld match i kubb som utspelade sig mellan Pans två stafettlag. Lag 2 (mitt lag) tog 2 segrar utav 3 möjliga (den tredje hade vi egentligen, men vi missade kungen...).

Sakta vi gå genom stan ...

Pans lag 1 och lag 2 (gott och blandat...)

Måndag - sprintstafett:

Jag och Nicole innan start

Starten - Nicole tar täten

Målstämpling - missade enheten i farten...
med touch free hade den tagit (inte alls bitter tjej)

Strax innan kl. 10:00 fick vi, förstasträckslöparna, rada upp oss på startlinjen, mitt inne i centrala Ronneby. Lite nervös, men mest taggad. Skulle för första gången få springa med sportident touch free, vilket jag troligtvis var mest nervös över. Starten gick - långsträcka till K1 och jag tog ett högervägval som så många andra. Och som så många andra gick jag i fällan halvvägs på sträckan; jag såg att Nicole (som sprang förstasträckan i Pans förstalag) sprang uppför en trappa, och att många andra vände från där jag hade tänkt springa - ändå sprang jag och andra dit, och möttes av ett staket. Stängt. Tillbaka till trappan och folk GICK uppför och blockerade banne mig hela trappan. Seriöst... fick armbåga mig fram (schysst som man är). Dålig start igen. Vid K1 stämplade jag som man gör med touch free, hann några meter ifrån kontrollen och insåg att stämpeln inte hade tagit. Vände tillbaka och stämplade på vanligt vis och fick göra så på resterande kontroller också. Irriterande eftersom jag tappade någon sekund på var kontroll jämfört med de andra. Gjorde flera bra sträckor därefter, men missade tyvärr för mycket på några av sträckorna. Växlade över till Simon som 21:a, 1:45min efter. Inte vad jag hade hoppats på, speciellt inte eftersom jag kände att jag fysiskt hade mer att ge.

Växling med handklapp

Förstalaget gjorde bra ifrån sig och tog sig in på en 6:e plats, 1:55min efter segrande OK Ravinen. Vi i andralaget gjorde en godkänd insats och slutade 14:e, 7:16min efter, av totalt 34 startande lag.

Helgens resultat blev inte riktigt vad jag hade hoppats på. Samtidigt borde jag inte ha för höga förväntningar på mig själv, då jag är sämre tränad än förra året och jag dras fortfarande med fotproblem. Men jag vill mer och jag vet att jag kan mer.

Start - K1 (vägvalsanalys):
Jag tog högervägvalet men missade staketet i höjd
med ringen för K10/precis på linjen.

Rasmus vid andra varvningen

Nelly vid första varvningen

En hallux för mycket.

Okej, så jag tyckte det flöt på bra med foten - till en början. Jag kunde börja springa etc etc... Nu får jag öva latin långt mycket mer än vad jag hade önskat; tydligen har jag gått från att ha en hallux valgus, dvs sned stortå (och en jädrans knöl), till att ha hallux rigidus - stel jävla stortå på ren jävla svenska. Ursäkta. Stel stortå. Humöret har en tendens att gå lite upp och ned när en får ett sådant besked...

I och med att det på senare tid inte skett någon förbättring, så bestämde jag mig för att gå till en fotspecialist som jag vet är oerhört kunnig och engagerad. Han blev i princip upprörd över att se min stela stortå - det var helt enkelt inte okej. Jag fick ordinerat töjning av tån - görontsåinihelvete - och styrketräning med gummiband flera gånger om dagen, i en vecka. Bästa fall - om töjning/träning gav resultat, så kunde jag bara fortsätta med det för att få upp rörligheten. Värsta fall - ny operation. Den bomben slog ut hela mig, mer eller mindre.

En vecka senare, efter en veckas plågsamt töjande m.m., var jag på besök igen. Resultatet efter en vecka var inte tillfredsställande. Fan. Ultraljudsskanning blev bokat (900 riksdaler - måtte det visa på något positivt när det kommer skapa en krater i plånboken) för att kunna se vad som egentligen hindrar tån från att kunna röra sig fritt. Därefter blir det förmodligen tillbaka till en ortoped - dock ej samma som jag varit hos innan utan till någon som fotspecialisten vet är bra. Jag hoppas dock fortfarande på att det går att lösa utan operation...