Okej, så jag tyckte det flöt på bra med foten - till en början. Jag kunde börja springa etc etc... Nu får jag öva latin långt mycket mer än vad jag hade önskat; tydligen har jag gått från att ha en hallux valgus, dvs sned stortå (och en jädrans knöl), till att ha hallux rigidus - stel jävla stortå på ren jävla svenska. Ursäkta. Stel stortå. Humöret har en tendens att gå lite upp och ned när en får ett sådant besked...
I och med att det på senare tid inte skett någon förbättring, så bestämde jag mig för att gå till en fotspecialist som jag vet är oerhört kunnig och engagerad. Han blev i princip upprörd över att se min stela stortå - det var helt enkelt inte okej. Jag fick ordinerat töjning av tån - görontsåinihelvete - och styrketräning med gummiband flera gånger om dagen, i en vecka. Bästa fall - om töjning/träning gav resultat, så kunde jag bara fortsätta med det för att få upp rörligheten. Värsta fall - ny operation. Den bomben slog ut hela mig, mer eller mindre.
En vecka senare, efter en veckas plågsamt töjande m.m., var jag på besök igen. Resultatet efter en vecka var inte tillfredsställande. Fan. Ultraljudsskanning blev bokat (900 riksdaler - måtte det visa på något positivt när det kommer skapa en krater i plånboken) för att kunna se vad som egentligen hindrar tån från att kunna röra sig fritt. Därefter blir det förmodligen tillbaka till en ortoped - dock ej samma som jag varit hos innan utan till någon som fotspecialisten vet är bra. Jag hoppas dock fortfarande på att det går att lösa utan operation...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar