Tillbaka på ruta ett...

Tiden rusar - det är knepigt att få ihop allt. Livspusslet: skola, träning, sömn etc. Men vem sa att det skulle vara enkelt...?

Våren har varit en enda lång period med stress. Måsten hit, måsten dit. Svårt att säga nej i alla lägen - "jag fixar, inga problem". Mina studier, min träning... mitt välmående fysiskt och mentalt; det har kostat mig en hel del. Jag har brutit ihop, alldeles för många gånger, på grund av stressen, av sömnlösheten och av otillräckligheten. Att ta sig upp ur sängen på morgnarna är svårt nog i vanliga fall på grund av min "vanliga" trötthet, men nu... stressad till apati. Det tar mig ofta en timme att övertala mig själv till att kliva upp, att det finns mening med det.

Det går inte att pressa sig hur länge som helst, det står klart för mig nu. Det drabbar en förr eller senare, mer eller mindre hårt. Kroppen började svara sämre på träning - först på intervallpassen. Det blev tyngre, jag sprang betydligt långsammare och orkade knappt, eller inte alls, att genomföra hela passet. Träning blev ännu ett stressmoment. Sen blev det även påtagligt på tävlingar. Orken fanns inte längre.

Nu försöker jag att avlasta mig från allehanda åtaganden, och inte åta mig nya, för att kunna fokusera på mig själv, och mina studier som dessvärre försummats rejält (och där försvann det sommarlovet...). Träna lugnt tills jag känner mig redo för hårdare pass. Avstå tävlingar för att inte tillföra stress till kroppen. Hitta glädje och träningsro.

Det går åt rätt håll. Jag kommer tillbaka, om än långsamt.