Träningsläger Östersund - Det börjar lida mot sitt slut...

För tre veckor sen sprang jag 20 kilometer med lätta steg, utan någon smärta överhuvudtaget. Det är en fantastisk känsla när löpningen funkar så bra, när orken känns oändlig och man tar kilometer efter kilometer utan att tänka på hur långt man egentligen har sprungit.
För två veckor sen började jag känna av smärta under en skidtur, i ena hälsenan. Jag höll mig ifrån löpning och skidåkning i två dagar, tränade på gymmet ena dagen och vilade den andra dagen. 

Aktiviteter i Badhusparken - Frösön .

Därefter gav jag mig ut i spåret igen men stakade så mycket som möjligt. Det funkade och kändes bättre för var dag och nu är det inga problem för mig med skidåkningen oavsett om jag stakar eller diagonalar. Först i söndags, lite mer än en vecka efter att jag först fick ont, testade jag att jogga en runda. Efter 10-15 minuter fick jag känningar igen. 

På vintern finns det nya vägar att följa .

Vilade hela måndagen. Igår tisdag lämnade jag in skidorna för en välbehövlig slipning och då jag inte ville bli utan ett konditionspass testade jag att springa, igen. Samma sak, känningar efter 10-15 minuters löpning. Denna gång höll jag högre tempo och tog det inte lugnare när hälsenan började att protestera men pressade mig inte mer än till 35 minuters löpning.
Blir frustrerad, arg och ledsen. Ska jag för tredje året i rad behöva gå in i tävlingssäsongen och vara skadad? Om 3,5 vecka är det tänkt att jag ska springa Hallandspremiären.
Vet snart inte hur jag ska lägga upp min träning, jag har förändrat mycket sen första skadan men det har uppenbarligen inte hjälpt...

Ringde sjukgymnasten idag och bokade en tid till dagen efter min hemkomst. Hoppas innerligt på ett mirakel. Fram tills dess får jag nog lägga löpningen helt på hyllan och hoppas på att den excentriska träningen jag börjat köra på eget bevåg, en typ av omvänd tåhävning, gör någon nytta.
Och nu - gymmet.