Träningsläger Östersund - Halvvägs igenom

Halvvägs igenom mitt lilla träningsläger och det går inte som planerat. Till och från får jag lust att bara skrika och stampa i golvet som en tjurig femåring - "sluta jävlas med mig livet!" - men jag behärskar mig och drar enbart på en lite halvsur min. Det känns lite som om livet slänger fram en himmelskt doftande chokladkaka framför näsan på mig, när jag försöker ta mig en munsbit viftar livet med fingret och hånskrattar åt mig - Ajabaja, se men inte röra.

Utsikt över Frösön/skidbacken - Spikbodarna .

Sömnproblemen har fortsatt, 3 veckor och jag har ännu inte lyckats få åtta timmars sammanhängande sömn. Inte i närheten. Träningspassen har blivit färre och kortare än planerat. Som grädde på moset fick jag problem med ena hälsenan i torsdags också. Men jag är inte bitter. Okej, jag är fruktansvärt bitter, jag erkänner. Fast inte alltid. Idag kände jag mig faktiskt lika strålande som solen - hade en fantastisk tur ute i skidspåret! Strålande sol, klarblå himmel och +3 grader. Det var så att jag skymtade fjällen till och med, härligt! Det är något visst med en solig dag i ett vinterlandskap. Får dock hålla mig till stakning för att inte belasta hälsenan, men inför öppet spår så passar det mig perfekt.

När jag summerade januari månad hade jag lyckats få ihop 50 träningstimmar, vilket för mig ändå är bra, så helt missnöjd är jag inte. Nu återstår det cirkus 20 dagar på träningslägret - jag hoppas innerligt på att hälsenan ska bli bättre för var dag och tills dess att den är helt bra får jag nog avstå all löpning och hålla mig till skidåkning och gymmet. Och min mentala träning, förstås! Förmodligen är det intervallerna på bana som ställt till det för mig.