DM natt, ultra, lång, medel och stafett....

... men ingen sprint. Då prioriterade jag SL i Luleå som jag med facit i hand kunde ha varit utan. Tror det stavas k-a-t-a-s-t-r-o-f.
Nåväl - alla DM i år är nu efter denna helg avklarade. Natt och ultralång avgjordes en helg i april, resultaten var glädjande för denna tösen - två segrar med god marginal! Inga perfekta lopp men godkända.




Sträcka: 6,6 km (7,4 km)
Tid: 50:42 min
Placering: 1/11
Resultatlista här

Sträcka: 14 km (16,2 km)
Tid: 1:49:17 h
Placering: 1/8
Resultatlista här

Förra helgen avgjordes lång - Lunds OK arrade och bjöd på snabblöpt terräng, trots en del ris, och en bana utan någon sån där riktigt härlig långsträcka... Ni vet, en sån där sträcka på i alla fall en kilometer och så att man närapå behöver stanna upp, klia sig i huvudet och studera de olika alternativ som finns. Helst inga vägar som alternativ - det går fetbort.
Största missen gjorde jag till K17, annars ett okej lopp men tempot var nog inte mycket bättre än en skenande snigels tempo. Det där med att springa fort... det har jag inte lärt mig ännu.

Sträcka: 7,3 km (8,4 km)
Tid: 53:03 min
Placering: 2/8
Resultatlista här

Dags för medeldistansen - förra året var jag virrhöna på rymmen, så OM jag var revanschsugen! Men uppladdningen vart störd - redan på måndagen innan började jag få ont i en ljumske och det vart än sämre dagen efter. Ont även när jag gick. Skavanker hit och skavanker dit... Fredagen hade jag min första dag utan minsta känning, så jag bestämde mig för att starta på lördagen även om jag var helt inställd på att behöva bryta. Jag startade och genomförde hela banan utan att känna något. Hurra, såklart! Men fokuset på orienteringen fanns inte - det låg på att känna efter, därav alltför mycket missar och långt efter. Men ärligt talat - jag och medeldistans, nä. Det spelar ingen roll hur många gånger jag går ned på ett knä, vi kommer förmodligen aldrig att gifta oss. Tur att det finns fler distanser.

Sträcka: 4,0 km
Tid: 31:05 min
Placering: 3/19
Resultatlista här

Stafett på söndagen med laguppställningen Marie, Johanna och jag. Det skulle handla om två lag, det visste man redan på förhand - Pan och Göingarna. Vi alla tre presterade bra, Marie växlade i ledning till Johanna som likaså växlade över i ledning till mig. Ingen superdagsform på mig, vilket hade behövts för att ha en chans att hålla undan för Göingarna med Anna på slutsträckan men orienteringen funkade bättre än dagen innan och jag gjorde vad jag kunde löpmässigt. Överlag en bra insats av vårt lag, så jag är nöjd med en andraplats, knappt 2min efter totalt :)

Sträcka 3: 6,1 km
Tid: 44:28 min
Placering sträcka: 2/7
Resultatlista här


*Högerklicka på bilderna - Öppna i ny flik/nytt fönster - för att se vägval

O-ringen Skåne 2014

Elitsprinten - målspurten .

"O-ringen i Skåne, då SKA jag komma med i D21Elit!"

✓

Sen det stod klart att O-ringen skulle arrangeras här i Skåne har målet varit att platsa i D21Elit och till min stora lycka var det precis vad jag gjorde! Åren innan har jag inte kunnat springa annat än kortklass och vanlig D21 pga skador. Men så äntligen hade jag en vinter med enbart småskavanker, många och bra träningstimmar och kunde därmed springa till mig bättre ranking nu under våren. Orutinen visade sig dock när jag förmodligen tränade lite för hårt tätt inpå O-ringen och därmed var formen inte den bästa under veckan.

Det har varit hett, svettigt, tufft och fantastiskt kul! Jag har kunnat springa utan att känna någon press, vilket har varit oerhört skönt. Tekniskt sett har det varit väldigt mycket upp och ned. Fartmässigt gick det på tok för långsamt, saknade verkligen det tempo jag hade i våras, hoppas innerligt på att det kommer tillbaka nu till de SM- och DM-tävlingar som väntar. För säkerhetsskull ska jag kolla mina värden m.m för att se att det inte är något där som orsakat min orkeslöshet.


Jag gjorde, som väntat, mitt sämsta resultat på sprinten i Kristianstad. Jag är ingen sprinter. Men det var otroligt häftigt att få starta på arenan i folkmassan! Nervöst som tusan självklart men många lugnande ord och tips från rutinerade Gernot (som för övrigt gjorde ett grymt bra O-ringen och slutade 5:a i H21Elit!) innan start gjorde susen. Vart jag än passerade hörde jag hur folk hejade på mig - känner jag verkligen så många eller är det bara att alla känner apan?! Lite krånligt var det förstås att ta sig fram och att kunna överblicka områden när det var så mycket folk i vägen men det var lika för alla. Gpsen har flippat, därför lägger jag bara upp kartan - för så vitt jag vet genade jag inte genom husen...



Sträcka: 3,6 km (3,79 km?)
Tid: 16:55 min
Placering: 70/79


Etapp 2, Bromöllaetappen, långdistans. Jag tog det väldigt lugnt, närapå lika lugnt som en sengångare men trots det gjorde jag flera missar, bl.a. en rejäl miss på långsträckan då jag nästan var på väg utanför kartan. Oops. Kompassen Jannie...! Ingen karta här, så mycket underhållning tänker jag inte bjuda på ;)

Sträcka: 11,5 km (14,06 km)
Tid: 113:20 min
Placering: 53/78

Etapp 3, Kristianstadsetappen, medeldistans. Etappen som jag hade sett framemot som mest! Kände mig relativt trygg innan start, visste sen alla de träningspass jag kört norr om Friseboda att jag behärskar terrängtypen rätt så bra. Gjorde en miss till K5, släppte lite kartkontakten när jag gav mig in i det gröna. Lite mycket slalom till K11 och slarvade på väg mot K12, stannade för tidigt och kollade på en annan kontroll och vart därefter lite osäker på hur jag hade gått. Mellan K15 och K16 valde jag att hålla mig uppe på höjderna, väldigt lättläst, dock hade det kanske gått fortare att springa nedanför då det var ganska tungsprunget uppepå. Drog lite snett till K20, snart-i-mål-slarv, hamnade vid punkthöjden precis utanför kontrollringen men fann mig ganska snabbt och kunde ta kontrollen. Väl i mål vart jag haffad av en journalist från HD - igen?! Två gånger inom loppet av 3 månader - vilken kändis jag har blivit, haha! Artikeln kan Ni läsa här.

Sträcka: 5,8 km (6,31 km)
Tid: 40:54 min
Placering: 47/78

 

Så kom vilodagen, bra påhitt det där. Välbehövlig och utan den hinner man dåligt med någon utflykt. Det blev ett besök på mysiga Kaffestugan Alunbruket (Skånes äldsta kaffestuga), Christinehofs slott och lite sightseeing längs med kusten för att avsluta dagen med middag i Kristianstad.



Etapp 4, Sölvesborgsetappen, långdistans.
När jag väl hade hittat startpunkten och såg de första kontrollerna var min första tanke 'jag måste börja springa med lupp', dvs att det var väldigt detaljerat K1-K3. Men efter K3 var det mer eller mindre löparbana. En del vägval ut på vägar för att jag verkligen inte orkade annat och något enbart för att passera vätska.

Sträcka: 10,6 km (12,27 km)
Tid: 86:23 min
Placering: 47/76



E5 del 1

Etapp 5, Österlenetappen, långdistans.
Samtidigt som det kändes skönt att bara ha en etapp kvar, så var det som vanligt tråkigt att alltsammans redan var slut...
Och springer man långsamt hela veckan belönas man med en riktigt härlig starttid - 12.56.15, 'bara' 68min efter makalösa Tove. Jag gick ut som 46a, hade ett trevligt avstånd bakåt till nästa startande på en minut, framåt var det två minuter. Lätt- och snabblöpt fram tills K4, där man lurades att ha för hög fart in och när jag dessutom kom ikapp en tidigare startande i klassen där tappade jag lite fokus. Gick tillbaka till gropen med sankmarken för att kunna ta ny riktning. Tji fick jag som trodde att det skulle vara mer upptrampat... Fler missar gjordes, slarvade fruktansvärt när jag gick ut ifrån kontrollerna men totalt sett kändes det okej och utsikten vid sista kontrollen gick ju verkligen inte av för hackor. Fin avslutning på en fin vecka! På upploppet vände jag mig om och kunde konstatera att ingen hotade mig och med ett leende kunde jag avsluta mitt första O-ringen i D21Elit på en klart godkänd 38e placering :)

E5 del 2

Sträcka: 11,5 km (13,43 km)
Tid: 93:30 min
Placering: 43/69


*Högerklicka på bilderna - Öppna ny flik/nytt fönster - för att se vägval.

Tre skåningar & en dansk - Helsingborgs SOK

E2

Jag är då ingen sprinter - sprint är utan tvekan den distans jag är sämst på - men det är för kul för att avstå. Dessutom är denna tävlingen en utav sommarens trevligaste arrangemang!
Fyra etapper; tre sprintar och en förkortad medeldistans. Ett intensivt tävlingsprogram!
Började med ett rätt stabilt lopp på fredagen, något dåligt vägval här och var men överlag helt okej. Tempot var bra men jag saknade som vanligt det där sista för att kunna matcha tjejerna före mig.
Placering: 5/46, +1:22min


Målstämplingsteknik a'la Jannie ..

Lördagen fick en bra start - etappseger på medeln i Danmark, trots miss till K3 och allmänt vingelspring. Höll ett bra tempo, betydligt bättre km-tid än på de andra etapperna och frukosten kom närapå upp efter målgång - som det ska vara, med andra ord ;) Plockade till en andraplats i totalen.
Sträcka: 3,3 km (3,7 km)
Tid: 20:18 min
Placering: 1/45

Kvällen bjöd som traditionsenligt på några rejäla regnskurar. Än en gång gjorde jag ett okej lopp men för många vägvalsmissar och lite halvklent tempo gjorde att jag tappade mycket på tät. Började bli sliten och hade inte riktigt huvudet med mig.
Placering: 5/40, +1:29min



E4

Söndagen - stel kropp, trötta ben och sirapshuvud. Trots att det bara är sprint tar det hårt på kroppen. Lite felberäkning på avfärdstiden (bara med sisådär en timme) gjorde att jag var på plats förfärligt tidigt. Knappt att arrangörerna var vakna. Nåväl, någon gång ska man väl vara på plats i god tid... I totalen låg jag på fjärde plats inför sista etappen med ca 1,5min upp till förstaplatsen. Till femteplatsen hade jag betryggande 2 minuter, så med ett stabilt lopp visste jag att jag skulle klara av att behålla min placering.
Skulle dock inte kalla det lopp jag gjorde för ett stabilt lopp - flertalet missar på grund av att jag hade noll och intet i framförhållning, stressade och slarvade med riktningar ut från och in till kontroller. Mina sega ben bjöd inte på något tempo att jubla över heller. Sagt i kortversion; ett ganska klent lopp som avslutning! Lyckligtvis höll jag ändå min fjärdeplacering och därmed fick jag 100kr att shoppa loss för hos Puke ;)
Placering: 6/39, +1:01min

Nu ska jag bara få igång vaderna igen efter allt detta springande på hårt underlag så blir det Tjoget och nattsträcka till helgen med ett efterföljande teknikläger i Skåne!


Fullständiga resultatlistor här
*Högerklicka på bilderna - öppna ny flik/nytt fönster - för att se vägval

Sydsvenska 7-manna & 4-damkavlen - Ronneby OK

Träningsläger i Ronneby i januari, tävlingar i Jämjö förra helgen och träning fredag och lördag i Karlshamn respektive Ronneby; nog kände jag mig väl förberedd. Frågetecknet var för det mentala och min ena vad.



Damstarten . Foto: Caluva Foto

Första stafetten för året, första stafetten för Pan och första stafetten där det inte enbart var för skoj skull. Dessutom bara min andra masstart på natten (första var 10mila Skåne).Ärligt talat var jag så nervös på lördagskvällen att jag inte var långt ifrån tårar. Jag gick ifrån att i ena stunden känna mig säker på att klara detta för att i nästa stund tvivla starkt på mig själv.
Lite andningsövningar med Svante och sen var det dags att gå in i startfållan. Jag skulle försöka hänga med bara, inte rusa för fullt och vara noga med riktningen - det var planen.

Jag tog täten till startpunkten ..

Startsignalen gick - gissa vem som var först till startpunkten? Svårt att lära en gammal hund sitta säger man ju och jag har för vanan att mer eller mindre spurta till startpunkten, så inte gjorde jag något annorlunda denna gång. Till min förvåning var det ingen av de andra tjejerna som hängde med riktigt, en tanke om att sänka tempot flög förbi men inte mer än så. Jag fann med en gång startpunkt och K1/boet på kartan, kunde därefter snabbt och enkelt vika kartan för att enbart behöva vrida på handen för att se definitionen.
En härlig lång och brant stentrappa mötte oss direkt efter starten - släppte lite på tempot och förväntade mig att andra skulle komma upp sidan om trappan för att försöka ta sig fram. Men icke. "En vanlig dag på jobbet Jannie, bara fortsätt mata på uppför" och det gjorde jag, van trapplöpare som man är, dvs brevbärare.
Väl uppe på kanten kom tjejerna upp bredvid mig när jag stannade en sekund för att checka av riktningen. Full fart igen, fick bautastenen till höger om kontrollen och kunde vika av till vänster för att ta K1 först av alla - aldrig hänt förut!
Hade koll på slingornas ordning, fortsatte snabbt ut ifrån boet mot K2. Märkte tidigt att jag fått samma gaffling som Scalet/Orion och Svensson/IKHP. Jag och Scalet turades om att stämpla först vid kontrollerna, vid K6 gick vi dock lite för långt ned och Svensson tog den precis före mig.

Startpunkten .

K7 stämplade jag inte bara kontrollen, nockade kontrollföremålet dessutom - inte att rekommendera att dra huvudet rakt in i en sten - gjorde något så djävulskt ont, fick släppa lite smått på tempot och på tjejerna för att återfå balansen innan jag fortsatte. Varvningskontrollen tog jag några sekunder efter men var snabbt ikapp i uppförsbacken på väg till K11. Inga problem med löpstyrkan, kände mig stark och trygg. Jag hade läget under koll, då. När vår lilla trio hade besökt K11 låg vi cirka 4 minuter före den jagande klungan.
Vi begav oss av mot K12, jag som trea. Slappnade av lite. Passerade två stenmurar, följde kanten på höjden och ut på stigen och sen... ja, vad hände där? Vi alla tre, ovetandes uppenbarligen, drog helt tillbaka! Nog kändes det inte helt rätt med riktningen men jag hade ju inte varit alltför uppmärksam, så jag tänkte att det mycket väl kunde vara jag som inte hade hängt med med kartläsningen.


Högerklicka - Öppna i ny flik/nytt fönster - för vägval .

Svensson som drog började tveka, Scalet och jag tog över. Vi följde någon stig men vilken kunde jag inte alls förstå, den tog ju aldrig slut! Jag såg så äntligen en stenmur och en stig som gick upp längs med - kunde det vara så att vi faktiskt var där vi skulle vara? Vi följde stenmuren men jag förstod att det inte kunde vara rätt när den fortsatte för länge. Äääh men skrutt! Jag lät Scalet ta över som fick en väldans fart plötsligt och drog ut oss på en stig bredvid ett bräskigt hygge. Av någon anledning sa det då stopp för mig. Jag kunde inte alls få ihop det, jag hade inte en aning om vart vi var, så jag stannade för att läsa in mig och släppte därmed Scalet och Svensson då jag inte vågade fortsätta, tyvärr. Jag var mer eller mindre helt säker på att gafflingen var slut men ändå så kunde jag inte hänga på. Till min stora förtret kunde jag inte finna det bräskiga hygget på kartan där i mörkret, så alternativet blev tillslut att dra mer västerut för att finna den stora stigen. Det tog lång tid innan jag nådde dit i och med att jag hela tiden försökte läsa in mig, hitta något som kunde skvallra om vart jag var samtidigt som jag kämpade mot panik-gråt-känslan. Slutligen kom jag till att det började gå nedför och jag hade då två alternativ till vart jag kunde vara. Tog mig nedför och förstod äntligen vart jag var, satte av söderut på stigen för att ta ett säkert vägval till K12, nu gällde det enbart att hålla så hög fart som möjligt och få de sista kontrollerna bra.Fick K13 okej och drog sen upp ett så högt tempo jag kunde utan att tappa i kartläsningen. Nådde målet mycket senare än vad jag skulle ha gjort. 7.50 minuter försent, för att vara exakt. När andra låg på 7-10 minuter ungefär till K12 hade jag 17 minuter. Fruktansvärt besviken, arg och ledsen. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det var inte så här det skulle sluta.


Jag, Angelika, Johanna & Marie .

Men, jag måste se det positiva med tävlingen och där finns mycket att hämta. Jag gjorde ett misstag, som tyvärr var väldigt stort men 14 utav 15 kontroller gick jag bra. Att vara med i tättrion fram till K11, att inte ge upp när jag fick ett bakslag och lyckas återuppta fokuset efter en så pass stor miss - allt det och mycket till är det som jag ska försöka komma ihåg istället för enbart missen, den ska jag bara ta lärdom utav.

Tjejerna gjorde stabila lopp dagen därpå och plockade placeringar så vi slutade på en 8:e plats utav 15 lag, 33:37 minuter efter det segrande laget OK Orion.

Vaden som jag hade ett frågetecken för visade sig vara ett befogat sådant. Efter målgång när jag hade hunnit till duschen kom så smärtan igen. Åter vila ifrån löpning, hoppas på att vara bra snart igen...

Vårracet lång & medel - OK Orion

Mentalt slut efter målgång, fysiskt inte så farligt - det har aldrig hänt förut under mina nio år som orienterare. Men så har jag aldrig kämpat så mycket förr för att behålla fokus hela banan.


Högerklicka - Öppna i ny flik/nytt fönster -
för att se vägval

Långdistans i Jämjö. Planen? Dra ned på tempot, noggrann riktning och upp på höjderna. Det var mer eller mindre vad jag upprepade hela tiden för mig själv under loppet; inte för fort Jannie, riktning, riktning, riktning, upp på höjderna, inte runt om, upp, upp, ta det lugnt, en sträcka i taget, håll fokus! Tur att ingen annan kunde höra mina enformiga och tjatiga tankar som verkligen gick på repeat. Nästan som att ha en hel förskoleklass i huvudet som alla tjatade om vad just de ville göra under lektimmen. Men koncentrationen höll hela vägen! Nåja, nästan i alla fall. Från nästsista kontrollen släppte jag det och självklart - drog snett! Tappade dock inget placeringsmässigt på den lilla kroken.
Jag drog snett på fler ställen men var så uppslukad av vad jag skulle göra att jag inte hade tid att bli mitt vanliga "arg-besviken-vill-slänga-kartan-på-marken-och-hoppa-sönder-den"-mig.
Stämplade i mål som en fantastiskt nöjd och glad tjej med känslan av seger, en liten personlig sådan.


Sträcka: 6,5 km (7,7 km)
Tid: 54:06 min
Placering: 4/17
Fullständig resultatlista här

Söndag. Idag skulle det bli betydligt klurigare än gårdagen sades det. Bring it on! Med ett litet nyvunnet självförtroende så oroade inte svårigheten mig något, jag skakade mest galler och ville bara bli utsläppt.
Började halvknackigt, fokuset ville inte infinna sig riktigt. Missade K1, skärpte mig till K2, började bra ut till K3 men tappade riktningen. Tyckte det började bli lite för blött om fossingarna och förstod att jag var fel på det. När jag nästan var vid kontrollen kom Lina Svensson, OK Skogsfalken (slutade tvåa) som startat två minuter bakom mig och stämplade precis före. Vi slog därefter följe mot K4 och när hon tvekade och drog mer åt höger precis innan ringkanten, hade jag koll på läget och kunde ta kontrollen före henne. Dessvärre drog jag alldeles för långt ned till K5, vilket resulterade i att Lina stämplade K5 före, samma med K6 då jag läste helt galet - fick för mig att jag inte skulle följa stenmuren? Vet inte hur jag fick ihop det, möjligt att jag förväxlade stenmuren och kraftledningen när jag bara slängde en snabb blick på kartan. Bra riktning och tempo till K7 gjorde att jag kom ikapp Lina och stämplade precis efter. Nu, äntligen började jag att komma in i orienteringen och fick det att flyta på. Drog på ut ifrån K8, låg före men tvekade lite i ringen så jag stämplade precis efter. Till K10 låg jag precis i rygg på Lina och när hon tvekade vid ringkanten hade jag koll på läget, drog vidare och stämplade kontrollen före med god marginal. Resterande bit försökte jag att dra på och lyckades springa ifrån Lina med minuten i alla fall.

Så här glad var jag innan start på söndagen!

Min löpstyrka är det inget fel på - men precis som den hjälper så stjälper den också.
Men definitivt en bra helg på det stora hela!


Sträcka: 3,9 km (4,6 km)
Tid: 35:53 min
Placering: 3/10
Fullständig resultatlista här

Hallandspremiären medel & lång - OK Lindéna & Laholms IF OK

Det var väl en sämre skräcknovell skriven om fredagens tävling - så här följer endast en kort sammanfattning av lördagen och söndagens tävling.

Revanschsugen om något efter "uppvärmningen" natten innan. Benen smått sega, kändes att det inte blivit något löppass på senaste tiden och än mindre något i tävlingstempo.
Höll bättre fokus än gårdagen, betydligt fler spik än bom men orken och tempot fanns inte där. Inte helt nöjd vid målgång men det var åtminstone ett steg i rätt riktning! Vaden höll dessutom, inga protester där vilket nog var det mest positiva med dagen.


Sträcka: 3,7 km (4,51 km)
Tid: 32:29 min
Placering: 13/44
Fullständig resultatlista här

Söndag, långdistans. Fruktansvärt sliten efter två tävlingar - lämnade jag "vältränade mig" i norr?! Åkte till tävlingen med vetskapen om att jag kanske inte skulle kunna fullfölja på grund av vaden. Att ha klarat två tävlingar redan var nästan mer än vad jag hade hoppats på, så att klara av en långdistans dessutom räknade jag inte med. Men jag planerade på att starta, hur långt jag skulle ta mig återstod att se.

Till min stora glädje kunde jag fullfölja loppet utan problem med vaden och långdistansen vart dessutom det bäst genomförda loppet denna helgen. Inte det bästa vägvalet till K2 och bom till K11 (fel vägval dessutom) men i övrigt var det bara orken som fattades.


Sträcka: 7,3 km (9,52 km)
Tid: 64:52 min
Placering: 12/40
Fullständig resultatlista här


*Högerklicka på bilderna - öppna i ny flik/nytt fönster - för att se vägval

Hallandspremiären natt - Halmstad OK

Och så var helgen äntligen kommen - premiärhelgen, som jag längtat helt galet mycket till!
I och med mitt klubbyte får jag numera vänta en vecka längre på att göra min tävlingspremiär - men det är det värt!
Hela veckan har jag pendlat mellan otåligt, tyst väntande till galet-dansande-glad över att jag snart skulle få springa igen. Övertaggad? Aningens. Oroad? Smått. Det jag trodde mig vara en möjlig hälseneskada, då smärtan satt så pass långt ned, visade sig vara en kraftig överbelastning på vaden "bara". Detta betyder att jag ska trappa upp löpningen försiktigt. Tre tävlingar i rad är inte vad sjukgymnasten kallar för att "trappa upp", men han förbjöd mig inte att springa. Sa enbart att jag skulle göra upp en plan innan utifall att jag skulle få ont under tävlingarna. Min plan blev; satsa fullt på natten och medeln och springa lången om det känns bra. Får jag ont så är det bara att bryta omedelbart. Så, smått oroad var jag för att det skulle bli för mycket för vaden.

Vidare i historien då - på väg till Vilshärad, lampan laddad och jag lika så. En ganska kort bana väntade, enbart 4,8km. Började att värma upp i god tid och lade i huvudet upp en plan för tävlingen. In i startfållan, åter till gamla vanor - några böj hit, några dit och ett och annat skutt. Rabbla kodsiffror och gå igenom kontrollpunkter och slutligen kolla kompassen och avstånd till startpunkten. Redo för start.
Startsignalen gick och precis som alltid sprintade jag iväg till startpunkten för att därefter sänka tempot lite. Det har blivit en vana att göra det då man ibland har en väldigt trång passage fram till startpunkten och jag verkligen avskyr att bli fast bakom folk, samtidigt känns det som att jag kommer in i löpningen på ett helt annat sätt.

Nåväl, den där planen jag nämnde innan... den lämnade jag i starten, bevisligen. Var nästan framme vid K1 då jag vände tillbaka, trodde jag var för långt upp, för att springa rakt på den södra gropen och få bekräftat att jag inte alls var för långt upp. Tog kontrollen och fortsatte uppåt mot K2. Höll riktningen någorlunda fram tills det att det började tätna, då jag drev av till höger. Kom ut vid stigförgreningen, drog tillbaka åt vänster och läste på de öppna ytorna. Kom här ikapp tjejen som startat precis före mig - drog med ut i hennes riktning (ajabaja fröken, du ska orientera själv!) istället för att sikta mot stigkorset. Fick punkthöjderna till vänster och direkt därpå höjden till höger som jag vek in på och följde, höll bra riktning och gick rakt på bäckförgreningarna. Nedfallna träd fick mig att dra mer norrut och när jag kom ut till stigen kunde jag skymta höjden norr om mig. Följde området med vindfällen, hade full koll på när jag kom in i ringen men tappade riktningen direkt därefter när jag kom in i riset. Förstod att jag behövde gå uppåt och fick tillslut kontrollen.

Att ta sig ut ifrån K3 till stigen var trassligt och när jag kom till stigkorsningarna påverkades jag ännu en gång utav min konkurrent som hängt på mig, som här gick upp vid sidan om mig. Jag kollade mer på vart hon tänkte ta vägen än att följa min plan, drev alltså av för mycket till vänster och kom så pass långt ut att jag såg stigen. Bara till att vända tillbaka och trassla sig fram till kontrollen. Nä, skärpning nu Guri. På väg till K5 hade jag fortfarande tjejen hack i häl, uppenbart att hon totalhängde mig när hon till och med hängde med på mina svängar (vilket jag såklart borde ha struntat i), så stressade och följde höjden uppepå istället för att följa längs foten. Fick kontrollen hyfsat snabbt ändå. Tänkte att jag skulle göra ett försök till att bli av med min anhängare och ökade takten en aning, fick dock inte K6 direkt så inte blev jag av med henne.

Planlöst drog jag sedan vidare mot K7. Kanske hjärnlöst med? Värdelöst vägval - borde dragit norr om linjen - som dessutom slutade i att jag hade noll koll på vart jag var, trodde att jag var längre söderut när jag följde det gröna, passerade den lilla stigen men var inte säker på om det var en "riktig" stig, tog tillslut en ny riktning för att hitta den större stigen. Höll på att falla in i mitt vanliga "förbannad-panik-vill-bara-gråta-och-stampa-i-marken"-tillstånd men lyckades skaka ur det ur huvudet och koncentrerade mig på hur jag skulle lösa problemet. I och med att jag inte hade en aning om vart jag kom ut på stigen, valde jag att gå hela vägen upp, ta av till vänster och för att vika in vid gropen. På så sätt slapp jag irra runder i det gröna i alla fall. Precis innan jag stämplade kom hängartjejen in från ett annat håll... Återförenade, igen! Hallelujah! Och om jag tyckte att allt det andra gröna var trassligt och jäkligt att ta sig igenom - det var rena öppna skogen jämfört med detta. Jag visste visserligen på förhand hur det var i och med att jag sprang O-ringen här. Missade att svänga av på stigen, annars fick jag K8 bra. Hur skulle jag då ta K9 på bästa sätt? Springa uppe på sanddynerna i den kraftiga motvinden kändes som ett dåligt alternativ. Springa på stigen och läsa av dynerna likaså, skulle ta alldeles för lång tid. Så, alternativet föll på stegning ifrån stigkorset. Utförde en perfekt stegning men litade inte på mig, så istället för att gå rakt in, drog jag lite längre ned... och där bommade jag kontrollen! Fick syn på flaggstången och då var det bara till att vända tillbaka. Eländet var inte slut ännu, nejnej. När jag kom ut på stigen svängde jag av helt galet, upptäckte det snabbt men tappade ändå tid på det. Sen skötte jag mig resten av biten...

Så, det gick fort men väldigt fel. Hela banan. Väljer att skratta åt det, det var första tävlingen och övertaggad som jag var, var det nästan väntat att det skulle sluta så här. Det jag tar med mig från denna tävlingen var det höga tempo jag faktiskt orkade hålla + att kroppen, vaden, inte protesterade överhuvudtaget.
Och nu är jag äntligen back in business!

Sträcka: 4,8 km (6,79 km)
Tid: 45:48 min
Placering: 10/19
Fullständig resultatlista här


*Högerklicka på bilden - visa i ny flik/nytt fönster för att se vägval

Träningsläger Östersund: Finalen - Öppet Spår

Äntligen var det dags - med 45mil i kroppen skulle jag nu för första gången ta mig från Sälen till Mora på skidor!
Alarmet ringde kl.03.00 på söndagsmorgonen, en timme före avfärd. Förskräckligt tidigt om Ni frågar mig. Tre timmars sömn hade jag lyckats skrapa ihop men trots sömnbristen kände jag mig klarvaken och taggad för start.


Maj-Britt startar i Tjejvasan - Gustav Vasa

Vi (mams, Maj-Britt, Eva och jag) rullade in på parkeringen i Sälen vid 06.00-tiden och packade genast ut oss ur bilen. Vi drog nitlotten när vi valde toalettkö och kom därför senare än tänkt in i startfållan. Strax innan 07.30 kunde Eva och jag ta på oss skidorna - som vi sent dagen innan hade hämtat ut, nyvallade, men ännu inte testat. Nitlott igen! Försökte skjuta ifrån men det resulterade bara i att det släppte helt för mig - 07.33 korsade jag startlinjen där Mams och M-B hejade på mig och jag ropade tillbaka till dem "JAG HAR INGET FÄSTE!". Kanoners. Den kända långa backen kom och det var bara att göra som precis alla andra - saxa. Samtidigt som jag försökte ta placeringar genom att smita mellan här och var, höll jag noga koll på vart jag hade mina stavar. Det hände några gånger att personen bakom placerade sin skida ovanpå en utav mina trugor, som då oförstående och otåligt väntade på att jag skulle förflytta mig framåt - "ursäkta, du har skidan PÅ min truga" hade dock önskad effekt.


Jag gör ett försök till att diagonala utan fäste

Jag nådde högsta punkten utan att vara det minsta trött, kollade distansen på klockan och vart smått chockad. På 37min hade jag inte kommit mer än strax över 3km! Vilken deprimerande start.
Genast började jag att försöka leta mig fram mellan åkarna för att kunna få fritt spår och därmed kunna öka tempot. Vänsterfilen kallades för omkörningsfil men det hade sorgligt nog 90% av startfältet missat.

När jag nådde Smågan såg jag min chans att lämna fler åkare bakom mig, hällde snabbt i mig lite sportdryck och stakade sedan vidare.
Antalet kilometer kvar minskade väldigt snabbt i början, kändes som att jag knappt hann lämna Smågan innan jag nådde Mångsbodarna där jag hejades på av Mams och M-B. Drack lite blåbärssoppa som man bör göra och efter ett snabbt toabesök så var jag på väg igen mot Mora.
Jag körde fortfarande utan fäste, stakade för allt jag var värd och saxade när det vart för kraftig stigning. Fick för mig att jag skulle spara tid på att inte stanna och lägga på rött klister som jag hade med mig i mitt vätskebälte.

Jag hade inte ens klarat av halva sträckan när ryggen, korsryggen för att vara mer exakt, började att protestera. Det fanns tillfällen då jag funderade på att bryta för att det gjorde så fruktansvärt ont, värken gick från korsryggen och ned i benen. Men att bryta var bara ett alternativ om jag skadade mig, så jag bet ihop och fortsatte att staka. 


Min målgång - Jag & David

Vid kontrollerna började jag nu att hälla i mig ett glas av allt - blåbärssoppa, sportdryck, vatten, buljong och kaffe. Lite löjligt mycket, haha. För att stilla hungern tuggade jag i mig en och annan energibar under loppet.

Vid Oxberg vart värken i ryggen nästan outhärdlig, så jag överlämnade mitt vätskebälte till Mams och genast lättade värken något. Och nu hade jag verkligen gett upp alla tankarna på att lägga på mer fäste - hade jag kört så här långt kunde jag lika bra köra resten utan fäste också. Vid nästan alla kontroller fick jag rapporter om hur jag låg till gentemot mina klubbkamrater - kändes riktigt bra att jag höll de flesta bakom mig, det var bara en som höll högre tempo än mig.


Eva i Mångsbodarna - Evas målgång - Målportalen

I Eldris vart det toastopp numero två och påfyllning av mycket vätska. 9km som det då var kvar till Mora kändes löjligt lite - men kilometrarna segade sig verkligen fram. Jag hann bara precis lämna Eldris när en från Helsingborgs SOK körde om mig - nyfiken på vem det var stakade jag ikapp och sneglade upp på killen (misslyckades nog stort med att göra en diskret snegling...) och såg att det var David Arborelius. Hälsade glatt på honom och försökte sedan att trycka på ordentligt i stakningen, tävlingsmänniska som jag är ville jag helst lämna honom bakom mig.
När vi kom in i Mora park hade jag fortfarande David i hasorna, han hade gett sig tusan på att han inte skulle släppa min rygg. Så när vi svängde in på "upploppsrakan" i Mora klev David ut i spåret bredvid och stakade om mig - gjorde helt enkelt en Northug på mig - samtidigt som jag vart stängd av andra. När jag så kunde kliva ut i spåret bredvid för att spurta hade han redan fått ett bra försprång som jag inte hann ta in. Men lättad, glad och oerhört stolt åkte jag under målportalen - 90 tunga kilometer avklarade!

Baden & Annie på måndagens Öppet Spår

Trots ett riktigt sugande före, dåligt stavfäste, trängsel i spåret, inget fäste, en smärtande korsrygg - så vart jag inte avskräckt. Hade ett stort leende på läpparna under delar av loppet och mitt i allt elände hade jag riktigt kul! Härligt med all publik längs med spåret som hejade på oss åkare. Glädjande även att få höra en annan åkare ropa efter mig "härlig stakning tjejen!" när jag tryckte på i en uppförsbacke.

Sluttiden för mig blev 8h 18min 37sek. Nästa år är jag under 8 timmar!

Genom att genomföra detta bevisade jag dessutom för mig själv att jag kan, bara jag vill!

Träningsläger Östersund: Haldo Hanssons Minne

Med en vecka kvar till den stora finalen - Öppet Spår - gav jag mig på Haldo Hanssons Minne. Ett skidlopp i klassisk stil på 42km.
Termometern visade på några plusgrader och på vägen ut till Trångsviken där tävlingen skulle gå av stapeln möttes vi av - tam tam taaaam - regn. Det är då man börjar sjunga på "Singing in the rain" och låtsas som om att regn är det bästa man vet!
Nåväl - det vart i alla fall inget svårt vallaföre, det var klister som gällde helt klart.

Vi var strax under 200 som radade upp oss för start i långloppet. Jag paxade en plats längst bak, kändes som en bra idé innan start men med facit i hand så skulle jag varit lite tuffare och placerat mig i mitten. Starten gick och folk skenade iväg. De som stod längst fram vill säga. De precis framför mig skenade likt sköldpaddor... Det började med en hel del uppför, jag hade bra fäste och hade inga problem alls att ta mig uppför. Åkarna framför mig hade dessvärre inte det lika lätt och då det var fullt i alla spåren och omöjligt att ta sig förbi fick jag lugnt vänta på att fältet skulle spricka upp.
När det så började till att flacka ut och närma sig utförslöporna kunde jag äntligen ta mig förbi en och annan åkare.

Banprofilen

Efter en lång raksträcka med kraftig motvind var det dags för den tuffaste stigningen - här fick många problem med fästet och fick gå ut ur spåret för att saxa istället. Jag hade bra fäste och kunde diagonala hela vägen upp och därmed passera flertalet åkare. Mitt glid var lite sämre dock, vilket märktes under hela loppet - jag plockade så fort det gick uppför men tappade på andra åkare i de utförslöporna som var.

Min taktik för dagen var att försöka hålla ett jämnt och kontrollerat tempo, vilket jag lyckades fantastiskt bra med! Loppet var två varv på en 21km slinga och jag hade ungefär samma tid på båda varven. Det lönar sig att inte förhasta sig, hela andra varvet fortsatte jag att passera åkare under hela slingan, speciellt i den tuffa uppförstigningen då fästet var sämre för oss alla. Mitt var dock fortfarande så pass att jag kunde diagonala hela vägen upp.
När jag närmade mig en utav vätskestationerna hurrade och hejade funktionärerna och ropade till mig "OS-guld!" - det var ju tyvärr samma dag som herrarna körde OS-stafetten men vi fick bra rapportering längs med spåret om hur det gick så det gick ju an ändå ;)

Före start - Starten - Nöjd tjej efter målgång

Summa summarum; tuff bana i riktigt skitföre, pga snöbristen var spåren inte de bästa men helt okej med tanke på förutsättningarna, stavfästet obefintligt men allt som allt en riktigt bra genomkörare inför Öppet Spår. Jag är fantastiskt nöjd över att ha genomfört mitt allra första skidlopp! Hur många gånger jag trillade låter jag dock vara osagt... men i genomsnitt per mil vart det cirkus 1,4 fall, haha!

Resultat Haldo Hanssons Minne

Träningsläger Östersund - Det börjar lida mot sitt slut...

För tre veckor sen sprang jag 20 kilometer med lätta steg, utan någon smärta överhuvudtaget. Det är en fantastisk känsla när löpningen funkar så bra, när orken känns oändlig och man tar kilometer efter kilometer utan att tänka på hur långt man egentligen har sprungit.
För två veckor sen började jag känna av smärta under en skidtur, i ena hälsenan. Jag höll mig ifrån löpning och skidåkning i två dagar, tränade på gymmet ena dagen och vilade den andra dagen. 

Aktiviteter i Badhusparken - Frösön .

Därefter gav jag mig ut i spåret igen men stakade så mycket som möjligt. Det funkade och kändes bättre för var dag och nu är det inga problem för mig med skidåkningen oavsett om jag stakar eller diagonalar. Först i söndags, lite mer än en vecka efter att jag först fick ont, testade jag att jogga en runda. Efter 10-15 minuter fick jag känningar igen. 

På vintern finns det nya vägar att följa .

Vilade hela måndagen. Igår tisdag lämnade jag in skidorna för en välbehövlig slipning och då jag inte ville bli utan ett konditionspass testade jag att springa, igen. Samma sak, känningar efter 10-15 minuters löpning. Denna gång höll jag högre tempo och tog det inte lugnare när hälsenan började att protestera men pressade mig inte mer än till 35 minuters löpning.
Blir frustrerad, arg och ledsen. Ska jag för tredje året i rad behöva gå in i tävlingssäsongen och vara skadad? Om 3,5 vecka är det tänkt att jag ska springa Hallandspremiären.
Vet snart inte hur jag ska lägga upp min träning, jag har förändrat mycket sen första skadan men det har uppenbarligen inte hjälpt...

Ringde sjukgymnasten idag och bokade en tid till dagen efter min hemkomst. Hoppas innerligt på ett mirakel. Fram tills dess får jag nog lägga löpningen helt på hyllan och hoppas på att den excentriska träningen jag börjat köra på eget bevåg, en typ av omvänd tåhävning, gör någon nytta.
Och nu - gymmet.

Träningsläger Östersund - Halvvägs igenom

Halvvägs igenom mitt lilla träningsläger och det går inte som planerat. Till och från får jag lust att bara skrika och stampa i golvet som en tjurig femåring - "sluta jävlas med mig livet!" - men jag behärskar mig och drar enbart på en lite halvsur min. Det känns lite som om livet slänger fram en himmelskt doftande chokladkaka framför näsan på mig, när jag försöker ta mig en munsbit viftar livet med fingret och hånskrattar åt mig - Ajabaja, se men inte röra.

Utsikt över Frösön/skidbacken - Spikbodarna .

Sömnproblemen har fortsatt, 3 veckor och jag har ännu inte lyckats få åtta timmars sammanhängande sömn. Inte i närheten. Träningspassen har blivit färre och kortare än planerat. Som grädde på moset fick jag problem med ena hälsenan i torsdags också. Men jag är inte bitter. Okej, jag är fruktansvärt bitter, jag erkänner. Fast inte alltid. Idag kände jag mig faktiskt lika strålande som solen - hade en fantastisk tur ute i skidspåret! Strålande sol, klarblå himmel och +3 grader. Det var så att jag skymtade fjällen till och med, härligt! Det är något visst med en solig dag i ett vinterlandskap. Får dock hålla mig till stakning för att inte belasta hälsenan, men inför öppet spår så passar det mig perfekt.

När jag summerade januari månad hade jag lyckats få ihop 50 träningstimmar, vilket för mig ändå är bra, så helt missnöjd är jag inte. Nu återstår det cirkus 20 dagar på träningslägret - jag hoppas innerligt på att hälsenan ska bli bättre för var dag och tills dess att den är helt bra får jag nog avstå all löpning och hålla mig till skidåkning och gymmet. Och min mentala träning, förstås! Förmodligen är det intervallerna på bana som ställt till det för mig.

Träningsläger Östersund - Uppvärmningen

Första veckan och lite till, är avklarad på mitt lilla träningsläger. Uppvärmningsveckan är nog ett passande namn. Jag blev positivt överraskad när jag anlände till Östersund - vintern hade faktiskt hittat hit före mig, fantastiskt! Så det har blivit längdskidåkning, inte särskilt många mil än då jag har tränat en hel del inomhusträning, men det kommer mer så fort jag försiktigt börjar till att öka på träningsmängden.
Har hängt på Trångsvikens IFs inomhusträningar på måndagar och onsdagar, vilket har varit toppen! Bra gäng och bra intervallträning - speciellt för mig! När det kommer till intervaller kan jag lätt klassas som en glad amatör. Känner mig rätt så nöjd med vissa av mina tider, tror minsann att jag på senaste träningen gjorde personbästa på 1000m (sen att jag inte sprungit det sen högstadiet är ju en annan femma...) på 3.48min och det var på sista intervallen. Nöjd tjej! ;)

Så här har det sett ut sen jag kom hit:
Lör: Distanspass löpning, 100min
Sön: Längdskidor klassisk, ca 60min + 18min upp- och nedjogg
Mån: Rörelse-, spänst- och intervallträning på bana (2x2000m, 3x1000m och 2x500m), ca 120min
Tis: Gympass, hela kroppen, 120min
Ons: Löpskolning, stegringslopp och intervaller på bana (4min, 1x600m, 2x400m och 5x200m), ca 60min
Tors: Gympass, hela kroppen, 90min (ett mer effektivt pass än förra, lite för mycket pladder med Mattias, haha...)
Fre: Längdskidor klassisk, 70min + 18min upp- och nedjogg
Lör: Längdskidor klassisk, 69min + 18min upp- och nedjogg
Sön: Längdskidor klassisk, 68min (trött pga sömnbrist, gick till och från spåret). Gympass, överkropp, 76min
Mån: Rörelse-, spänst- och intervallträning på bana (Uppvärmning jogg 15min + 10x200m med start varje minut. Intervaller: 3x2000m, 3x1000m), ca 110min
Tis: Gympass, överkropp, 95min. Skulle kört ett pass längdskidor också men av säkerhetsskäl avstod jag då jag på måndagskvällen under träningen fick ont i höften, höger sida. Vaknade på tisdagen och kände mig bättre i höften men kände däremot lätt smärta i vänster vad, troligen en överansträning.

En summa på cirkus 18h träning.


Jämtkrafthallen - Skidspåren vid ÖSK

Känner mig smått orolig för ökningen utav träningen då jag hela förra veckan drogs med sömnproblem, har varit fruktansvärt trött men inte kunnat somna. Inget ovanligt för min del dessvärre... Jag har blivit tröttare och tröttare på träningarna för var dag då jag inte fått den sömn jag behöver. Tanken är att denna veckan köra två pass varannan dag för att sen nästa vecka öka träningsmängden ytterligare. Om jag klarar det beror helt på om jag får ordning på sömnen och om höft och vad blir bra snabbt.

I övrigt mår jag helt suveränt bra - att inte göra annat än att sova, äta och träna är ju som en dröm som gått i uppfyllelse, tyvärr varar den endast till slutet utav februari. Men jag njuter av varje träningstillfälle även om det är tungt och kämpigt till och från. När tröttheten är som värst ifrågasätter jag mig ibland varför jag gör detta men får ett klart och tydligt svar på varje träningspass. Detta är verkligen livet!

Träningsläger Ronneby

Så var jag hemma igen från årets första träningsläger - ett läger som började med ett intressant nattpass!

Fredagens nattpass utgick ifrån boendet, Karlsnäsgården. Det gick helt okej fram till och med K2, småkrokigt och dålig riktning till K3 och fram till K4 kom jag aldrig. Förklaring: halvvägs till K4 fann jag ett stort gammalt hus - men inte på kartan. "Men skrutt då! Har jag dragit helt snett nu igen?!". Gick igenom vad jag passerat och kom fram till att jag inte alls dragit snett, kunde dessutom skymta lite av sjön. Fortsatte förbi huset för att finna vägen och den var där den skulle. Passerade första stenmuren, såg den avlånga myren, passerade höjd med brant, stenmur... Hygge? Och väg? Ingenting stämde. Ett gammalt hygge var det dessutom. Fortsatte en bit till in i bråten och började fundera på om jag kommit utanför kartan, kanske hade jag gått fel ändå? Kände paniken komma krypandes och bestämde mig för att försöka hitta sjön. När jag nådde sjökanten visste jag inte exakt vart jag var, bara på ett ungefär men tänkte att jag skulle försöka ta mig in till K4 igen. Ångrade mig dock ganska snabbt och vände tillbaka för att följa sjökanten ut till vägen. Less på skiten bestämde jag mig för att ta K6 (tydligen en eye-touch på den?) och därefter springa hem.
Bra start! Eller....
Kolla in sista kontrollerna - på ren jävelskap eller?! Haha.

Lördagen var jag riktigt taggad på att få till ett bra pass efter gårdagens fiasko. Tråkigt nog var min ork som bortblåst, det var heffaklumpen på tur, flåsandes och med lika hög puls som om jag vore soffpotatisen nummer ett ute på mitt livs allra första träningspass - men riktigt fin och kul orientering var det! Smått motvilligt var det som jag vände tillbaka efter K24 men ville inte låta de andra behöva vänta på mig.
Kvällens pass blev i pannlyse i området som användes för Ultralång SM 2010, inget ställe som får mig att hoppa jämfota eller utbrista i sång, varken då eller nu. Vi skulle starta precis som om vi just växlade ut på sträckan efter långa natten. Uppslutningen på träningen var väl lite i snålaste laget, fyra personer bara, haha. Eftersom jag inte känt mig helt hundra på förmiddagspasset bestämde jag att jag skulle korta av ca 2km och det blev rätt bra tidsmässigt jämfört med killarna som var tillbaka ungefär samtidigt. Gick betydligt bättre än förra nattpasset, men det finns en hel del att jobba på!
Avslutningsvis bjöds vi på en skogssprint (jag sprang ej denna pga stukad fot) och en medeldistansbana. Tillsammans med lördagens förmiddagspass var detta lägrets bästa pass - fantastiskt kul orientering! Småklurigt, delvis tungt och delvis snabbsprunget. Oturligt nog stukade jag foten på väg till K10 men fullföljde ändå. Så länge man är varm brukar det funka att linka sig fram, kanske inte det bästa att göra men är det fin orientering så är det...
Stor miss till K11, tappade lite fokus efter stukningen. Måste bli bättre på att försöka hålla mig till sträcket - inte dra ut på väg (t.ex. till K4) när det absolut inte är nödvändigt. Hade förmodligen fått en bättre ingång dessutom genom att gå rakt på. Än har jag mycket att lära!



*Högerklicka - Öppna ny flik/nytt fönster för att se vägval

Nyårs-OL

Gott Nytt År och God fortsättning!

I och med det nya året kan jag nu bocka av följande:

• Tormestorps IFs Nyårs-OL
• Stämplat med stiftklämmor på en tävling (och aldrig förr har jag varit så långsam till att stämpla!)
• Sprungit min första tävling tävlandes för OK Pan-Kristianstad

Den nya tröjan var inte supersnabb - men som allt annat behöver den nog springas in lite ;)
Vi var fler än beräknat som valde den långa banan och jag fick dessvärre en sämre utskrift då de fick skynda sig att skriva ut fler kartor, knappt man såg vissa färger.
Det ser lite onyktert ut mitt lopp, men faktum är att jag gjorde ett helt okej lopp, väldigt nykter var jag dessutom, haha. Drog snett ut ifrån K2 och drog lite väl mycket runt på väg till K4, annars var det mest bara orken som fattades. Tränar lite hårdare just nu än vanligt så förväntar mig inte heller att det ska kännas lätt.

Det vart i alla fall en härlig start på det nya året och nu ser jag framemot två månaders hård träning!
Först väntar ett träningsläger i Ronneby med klubben och därefter drar jag till Östersund för att enbart träna, äta och sova - woopwoop!


Sträcka: 6,9 km (7,8 km)
Tid: 53:28 min
Placering: 1/4
Fullständig resultatlista här


*Högerklicka på bilden - Öppna ny flik/nytt fönster för att se vägval